Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
BKOKIGT.
Så lade hon i land på holmen och sprang upp
på hyddans veranda.
Högt upp ville hon i del fria för att andas ut.
Här uppe hade hon lagt sin hand i Oves dagen
efter den underbara båtturen, och här hade de
varit tillsammans den sista aftonen.
Sedan dess hade hon knappast varit hit
upp.–
Det var sent, då hon kom hem, och hon
träffade icke föräldrarne förr än vid frukosten dagen
derpå.
Hon såg så intagande och frisk ut denna
morgon. Fadern, som varit stor fruntimmerskarl
i sina unga dagar, kunde ej undgå att märka det,
och han tilltalades synbarligen angenämt af den
tanke, som för ögonblicket sysselsatte honom.
»Nå Linda,» sade han, »är du nu i ordning
att följa mig till Stockholm om måndag?»
»Jag? — Får jag följa med!»
Det var ett litet jubelskri, och lika hastigt som
hon sade det, stod hon vid faderns sida och slog
armarne kring hans hals.
Det var så ovanligt och kom så oväntadt, att
den gamle endast kom sig för att nästan blygt
klappa henne på ryggen. Men han fick tårar i
ögonen.
»Ja visst skall du med. Jag vore väl icke
mycket välkommen eljes,» svarade han
godmodigt. –
Det blef nu en brådska och ett stök att få i
ordning till afresan, och Linda litade knapt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
