Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
BKOKIGT.
dem. Men det der lilla huset på stupet dröjde
längre än vanligt i Lindas tankar. Hon följde det
med ögonen så länge hon urskilde en skymt deraf.
»Om jag sutte deruppe i fönstren och såg
öfver till Kastellholmens kala klippor och
Djurgårdens höjder, skulle min fantasi i skymningen
kunna förvandla dem till fjell,» fortfor hon.
»Och om höst- och vinterkvällarne skulle du
ha en tafla, som dina fjell i all sin majestätiska
skönhet ej kunna erbjuda. Då ljusen tändas, då
de små ångsluparne pila med sina röda, gröna
och blå lyktor på det mörka vattnet och
gaslyktorna spegla sina rader i djupet... din lifliga
fantasi skulle skapa en trollverld af allt detta. —
Åh, du kan icke tro — Stockholm är ändå bra
härligt ibland, i synnerhet oin vintern. Det är så
mycket som fängslar en. Jag iir ordentligt kär i
Stockholm.»
»Är du?»
De båda små orden betydde ju ingenting, det
var ju en fras, men tonen, blicken, den lilla
skälf-ningen på läppen gåfvo dem en betydelse, som
icke helt undgick Ove, fastän han ej förstod hvad
det innebar.
Var det ett minne af hennes sista vinter med
dess långa, mörka, längtansfylda aftnar månne,
eller en svartsjuk afund mot detta komplex af
hus, gator och vatten, som han höll kärt, så kärt.
att han derför försummat henne, eller var det
fruktan att detta »fängslande», som lifvade honom
vid blotta tanken, skulle draga honom till sig igen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
