Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
BKOKIGT.
Och deraf kom det sig, att deras förhållande,
från begynnelsen så fint och skärt, innan ännu
första året var gånget hade undergått en
väsendtlig förändring.
Det hade blifvit så nyktert, så förfärligt
nyktert, men denna nykterhet väckte Lindas motvilja
ännu mera än öfverdriften^ hade gjort, och hon
förstod, huru oändligt, mycket finare deras kärlek
var, då den sveptes i barnsligt joller eller
ungdomligt öfverdåd, än nu.
Men det stod icke mera att ändra. Hon var
för skygg att göra en återgång, och dessutom
drogo Oves intressen, till hvilka hemmet icke hade
någon motvigt., honom ständigt längre och längre
ifrån henne. I det längsta hade hon trott, att
han skulle komma tillbaka en dag, märka att. hon
glidit ifrån honom, längta efter hennes forna ömhet,
— men ban kom icke, och han märkte ingenting.
När han var hungrig och när han var trött,
kom han, men så snart kroppen var stärkt och
själen vaken, voro tankarne åter långt borta bland
hans papper och hans böcker.
12.
Men ären gå.
Det är en eftermiddag på vårvintern. Solen
har ännu icke gått ned, men dess blick är så
mild som ett vekt barns. I Oves och Lindas lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
