Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMP.
99
Linda satte sig upp med en suck.
»Jag ville så gerna tala med dig,» sade hon lågt.
»Är det något särskildt, så för all del säg!
Fattas det dig något — eller Sylva?»
»Nej, det fattas oss visst ingenting.»
»Nåja, då är det väl ingenting så vigtigt, att
det ej kan uppskjutas? För ögonblicket har jag
verkligen brådtom.»
»Nej, ingenting så vigtigt.»
Han gick bort och tände en lampa. Linda
följde efter honom.
»Hvarför skall du alltid — alltid ha så
brådtom,» frågade hon.
»Min lilla vän, det är ju barnsligt frågadt.
Jag måste väl sköta mina göromål. För öfrigt
vet du väl, att det är för dig och lilla Sylva jag
sträfvar. Hvad hade mitt arbete och min
framgång för värde, tror du, om det icke vore för
er skull?»
Han räckte henne handen, och den unga
kvinnan förde den öfver sina heta kinder och kysste
den hastigt.
»Du är så god,» hviskade hon.
Men då han skrufvade upp lampan och det
klara ljusskenet föll- öfver rummet, vände hon sig
häftigt bort och smög sig ut.
–Makt och ärelystnadens dämon måtte
ha stått vid Oves vagga och korat honom till sin.
Men det godas fé, som icke släpper någon utan
kamp, lade kärlekens tyglar i Lindas händer. —
Hennes mjuka hand, hennes varma hjerta och rika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
