Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
BKOKIGT.
13.
En gråkall, tryckt och dyster vinterdag, då
tunga, färglösa molnmassor hängde ned öfver
hustaken och luften hade en sådan underligt skarp
dager, som smärtar våra ögon, såg man utanför
Solna kyrkogårdsport en präktig likvagn, förspänd
med två glänsande svarta hästar, lätt pudrade af de
glest fallande fasta små snöstjernorna, och bakom
denna, längs med Nya kyrkogårdsmuren, sträckte
sig en kedja af täckta vagnar i tvenne rader.
Vagnsdörrarne slås upp och män stiga ur,
tre till fyra ur hvarje vagn, en brokig samling
trots den likartade svarta drägten. Der är förnäma
män med stolta nackar, myndige män med
lier-skareminer, erfarne män med fårade pannor,
beroende män med krökta ryggar, der är stater och
kårer, riksdagsmän, föreningar och klubbar, en
oöfverskådlig rad af alla dem, som lärt akta och
värdera, som arbetat vid sidan, öfver och under
honom, hvars sista färd de här äro samlade
att hedra.
Man talar sakta i lederna, medan tåget i
snäck-gång närmar sig grafplatser
»Det var skada på karl, han var verksam och
energisk som få.»
»En framtidsman, som icke lätt ersättes.»
»Och så ung!»
»Det gick ju hastigt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
