Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EN DRINKARES HEM. . 115
svingade hon bort med den lille handelsmannen
eller någon af de andra.
Då gick Karl Johan med fader Hans, den
gamle bruksskomakaren, och söp sig full hos Maja
i Vretlanda, som höll krogrörelse i byn, en
fjerdingsväg från bruket, till stor förargelse för patronen.
När Karl Johan kom tillbaka till gillet längre
fram på natten, var ban vanligen vild och
oresonlig och stälde ofta till slagsmål med de andra
unge männen. Men då låg Malin i sin säng och
gret öfver honom och öfver sig sjelf, som kanske
var skuld till detta hans beteende.
Han var nog i grunden en god gosse, men
denna hans olyckliga vana att söka tröst i glaset
vid minsta motgång — hvarthän skulle väl den
leda? — Hon tordes icke tänka derpå, hennes
sunda förstånd tillhviskade henne, att lycklig kunde
aldrig den kvinna blifva, som band sitt öde vid
hans. — Men hvarför bedröfvade detta egentligen
henne? — Hon hade ju ingenting med den unge
mannen att göra. Icke heller kunde han bjuda
henne den ställning, som anstod henne; — hon
skulle passa förträffligt till en liten fru — det hade
mer än en sagt henne.–
Och så slumrade hon in och drömde leende
drömmar om ett vackert hem, der bon bjöd
främmande och gick omkring och ordnade allt så nätt
och prydligt, och drängar och pigor hade hon, som
följde hennes minsta vink — men hvart hon gick,
kände hon ett par mörka, uttrycksfulla ögon hvila
på sig.–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
