Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
BKOKIGT.
Uppför den knaggliga stigen, slipprig och
urgröpt af höstregnet sträfvade nu Malin mot sitt
kulna hem. Huru väl hon än kände vägen, slant
hennes fot gång efter annan, och ofta blef ett
steg framåt lika ined två tillbaka.
Nattugglans hesa skrän hördes från skogen,
hvars mörka vägg skymtade i fjerran, och
blandade sig med den pipande vinden, men Malin
hörde intet eller tänkte icke derpå — framåt gick
hon med ögat stadigt fästadt på den nätt och
jämt märkbara ljuspunkten från fönstret deruppe,
framåtböjd under bördan af en knippa våta
riskvistar, som hon bar på ryggen.
Vid fönstret stannade hon, tittade in och
lyssnade; allt var tvst och stilla derinne.
Raskt öppnade hon dörren och steg in,
kastande risknippan ifrån sig vid dörren.
»God afton, barn, har far icke varit hemma?»
»Nej, det har han icke,» svarade gossarne.
Hon drog en djup suck; hon hade ändå hyst
ett svagt hopp, att han skulle komma i afton.
Det var icke honom, hon längtade efter numera
utan efter penningarne han möjligen medförde.
Sedan Blom en lång tid gått utan arbete, hade
den nye presten af medlidande med hustrun och
barnen lofvat honom höstarbete hos sig. Blom
var för öfrigt en duglig och flink arbetare, då han
ville, men ban hade genom superi och sitt vilda
lynne, då han blef full, stängt alla dörrar
för sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
