Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
BKOKIGT.
Dof hade varit en hård missräkning för Nils,
då han fick klart för sig, att Malin hvarken brydde
sig om honom eller hans bod; — men han tröstade
sig och gifte sig ett par år derefter med en fattig
kusin, och det hade gått framåt för dem, och
lyckliga lefde de med hvarandra också, ty Nils var
ordentlig och nykter, vänlig och godmodig.
Så länge Malin ännu hade något och var glad
och sorglös, hvilket var hennes rätta natur, visade
han sig antingen sträf eller retsam mot henne,
men sedan lion blef fattig och olycklig, hade han
alltid varit vänlig och hjelpsam — hon fick alltid
ett godt mått af honom, och mången gång slank
en strut kaffe, ett. ljus eller något annat, som
kunde vara bra att ha, ned i hennes korg
bredvid köpet. Men Malin hade en portion stolthet
kvar trots sin fattigdom, och hon försakade hellre
det nödvändiga, än hon vädjade till sin gamle
försmådde beundrares hjelpsamhet utöfver dessa små
kaffestrutar och dylikt »på köpet». "
Hon kunde icke heller nu förmå sig att bedja
honom lemna stufbiten på kredit — och så fick
Herman ännu någon tid nöjas med sin tunna
trasiga jacka, som dåligt skyddade hans veka
lemmar mot höststormarne.
Emellertid kokade mjölkblandningen, ocli nu
skulle grynen röras i. Detta var en händelse af
vigt i den lilla stugan, så att Herman måste
springa ned ur sängen för att se på de små hvita
grynen, innan de kommo i pannan, och Ville
sträckte ut händerna och skrek: »får jag se —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
