Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
BKOKIGT.
»Skynda er, mor, skynda er, ge mig,» skrek
Ville och fiiktade med armarne. —
I detsamma hördes ett buller utanför och ett
famlande efter dörrklinkan.
Ville kastade sig ned i sängen och drog
trasorna öfver sig.
»Far!» hviskade Herman med tydliga tecken
till förskräckelse och missnöje.
Äfven han sprang bort i sängen och kröp ned
i trasorna, men Ville stack fram hufvudet och
hviskade:
»Mor, göm gröten, göm gröten!»
1 samma ögonblick flög dörren upp, och Karl
Johan Blom raglade in. Ban var nu några och
trettio år, grofleinmad och stark — men
brän-vinet hade böjt hans rvgg, krökt hans knän, färgat
hans ansigte rödt och gjort hans drag slappa och
hans ögon talgiga.
Sådan han denna afton inträdde till de sina,
var han just egnad att väcka afsky och fasa. Våt
och lerig — han hade troligen halkat omkull några
gånger på vägen — med det tofviga håret
fast-klibbadt vid det våta ansigtet.
»Hvarför öppna ni icke dörrn, när ni hör,
att jag kommer — ert förbannade tjufpack!» var
hans aftonhelsning.
Han raglade fram till trefoten, på hvilken ban
försigtigt satte sig ned.
Malin bevärdigade honom icke med något
svar, utan sysselsatte sig ifrigt med att hälla
mjölken ur tallrikarne tillhaka i krukan, hvarefter hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
