Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EN DRINKARES HEM.
. 135
I nder den timme som följde hördes blott
svordomar och vredgade skrik blandade med ljuden
af hårda föremål, som slogos mot. andra hårda
föremål, utan urskilning hvar de träffade.
Omsider tystnade bullret.
Blom sjönk uttröttad ned på sin bädd i vrån
och sof rusets långa, oroliga sömn. Malin låg
kvidande på knä framför barnens säng, och
Herman strök sakta sin lilla svalkande, kalla hand
öfver hennes panna och mumlade hatets och
förbannelsens ord öfver denne fader, som förgiftat
hans barndom, kommit honom att tvifla på
tillvaron af denne gode, rättvise gud, som styr allt
till det bästa, hvartill han med förvåning lyssnat
i skolan och läst i sin katekes.
De små hade somnat in med tårarne ännu
rinnande på de blåbleka kinderna, och i sömnen
lyfte Ville gång efter annan afvärjande armarne.
Men derute hade stormen rasat, ut, endast en
och annan vindpust for klagande öfver heden och
öfver skogen. Skyarne hade brustit, och den matta
höstsolen kastade sina strålar öfver förödelsen i
stugan.
Det lilla skomakarbordet var öfverändastjelpt
och de få verktygen strödda rundt omkring.
Trefoten låg upp och ned vid Malins sida med blott
ett enda af sina tre ben i behåll.
På sin bädd i vrån låg fadern, på hvars
ansigte rusets röda flammor lyste hemskt i den kalla
morgonsolen. Malin hade äfven somnat med sin
kind stödd mot den hårda sängkanten — hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
