Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETARE.
145
liten stackare sjuk, så gjorde det icke så mycket,
ty då hade man sjukkassan att tillgå, och blef
lian död, så fick man begrafningshjelp — och
sedan blef Öet också litet större rum i stugan.
Patron Helmer hade utgått ur bolaget. Han
föll sig så besvärlig med sina filantropiska idéer,
att man med tillfredsställelse omfattade hans
förslag att lösa ut hans anpart.
Han var nu riksdagsman och låg for det mesta
i Stockholm.
Så kommo svåra tider. Då begärde arbetarne
högre löner, men man svarade, att det var svåra
tider för bolaget också. Man fick inskränka sig
och jämka litet hvar, så gick det väl ihop.
Men arbetarne funno, att de hade icke stor
jämkningsmån, och att det icke alls gick ihop.
Så fingo de sin veckopenning ökad med 30 öre.
Men när hösten kom, regnade det in i både
kök och kammare; de en gång nätta stugorna hade
blifvit förfallna. Efter mycken tvekan gingo några
af fabrikens äldste till disponenten; de gjorde det
för sina hustrur och sina små. Visserligen fingo
de sjukhjelp och begrafningshjelp också, men man
kan inte för den skull ha samvete att se de sina
pinas och dö. De begärde nya tak på husen.
Då frågan kom före i bolagsstämman, yttrade
kapten Segergård:
»Der ser man, att jag har rätt; gör man en
eftergift, så har man dem strax öfver sig. Nej,
simpelt folk har ingen hut i sig, håller man icke
Brokigt. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
