Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20(5 BROKIGT.
Madam Petterström var en bland dem, som i
det längsta behållit barnen hemma. Hon hade så
många, och just derför hade hon så litet att sätta
på dem. Hur skulle hon bära sig ät? Hon gick
upp till fru Naftali och klagade sin nöd. Den lilla
frun var en liten godhjertad och blötsint varelse,
som lätt fick en tår i ögat, närhelst hon läste eller
hörde talas om nöd, men hon glömde den lika lätt
och gick gerna en krokväg för att slippa skymta
den med egna ögon.
Hon ville gerna hjelpa madam Petterström,
men hon hade just. ingenting efter barnen, som
kunde förslå för madamens små slitvargar i
vinterkölden, tnen hon skulle ändå se efter det hon hade.
Och morgonen derpå kom verkligen betjenten
med en packe kläder. Det var ett par klädningar
af mjukt, fint ylle med broderier och spetsar, så
korta, att de aldrig räckt sina egarinnor till
knävecken, och ett par trikotkostymer efter gossarne,
sådana der mjuka drägter, som smyga sig så
smidigt efter de spänstiga gestalterna.
Barnen skulle just i väg till skolan.
»Gif dem en bränvinsskvätt i kaffetåren du mor,
det värmer dem alltid en smula,» sade Petterström.
»Duger det alt ge barna bränvin, tycker du?»
svarade modern, men gjorde ändå som mannen
sade.
»Ja, det. är bättre det, än att de förderfva sig
i kölden,» svarade han.
Barnen drucko. »Fy, det var ondt — det
brände — men det värmde också». —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
