Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MO BROKIGT.
bröst, som skördade så många offer. —- Nu fann
fru Emilia, att hon hade något att gifva bort, som
kunde användas. Hennes gamla balklädningar af
gaze och tyll och flor kommo här till nytta; do
togo sig så bra ut kring de svarta kistorna. Och
de små lågo svepta »i skv» — det kunde en af
hustrurna, som tjenat på ett fint. ställe — och
blommor hade de i händerna, fast det var midt i
vintern, kamelior och förgätmigej och rosenknoppar
— men det var gjorda blommor förstås — gamla
balblommor! —
Och mödrarne kommo upp till »frun» för att
tacka; de greto och berättade, huru söta de små
hade sett. ut i den vackra stassen, som frun varit
snäll och skickat. — Fru Emilia satt i sin låga
stol och svepte med välbehag vegasjalen kring sin
nätta figur, och hennes hjerta värmdes vid tanken
på — »att man kan glädja de fattiga med så litet.»
Men barnlösa fäder, enklingar och föräldralösa
söner greto, och tårarne frösö på kinden, snart
frösö de redan i sina källor och trängde allt
djupare och djupare ned och lade sig som en fast
isskorpa kring hjertat — men ur denna kalla,
hårda jordmån uppspirade förtviflan, bitterhet
och hat.
Och tankar och frågor, som förr blott i
aningens dunkel för ett ögonblick stört arbetarens lugn,
trädde nu fram i hotande klarhet och pockade på
svar. De förstummades icke längre, hvarken af
de rikas tröstande försäkringar, »att. lyckan lika
litet är bofast, i slottet, som i kojan», eller presternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
