Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20(5
BROKIGT.
Sådana voro de funderingar i kvin no- och
äktenskapsfrågan, som Berta Martel käckt och
frimodigt förfäktade för hvem som ville höra på.
Man skrattade åt henne, och man harmades på
henne, men det ökade blott hennes ifver, och hon
underlät aldrig att i skarpa drag för sina
flickvänner framhålla den förnedring, som väntade dem,
»om de sålde sig».
»Fullkomlig likställighet är det enda, som kan
adla en sådan institution som äktenskapet, och
aldrig, aldrig skulle hon öka antalet af sådana
förnedrade kvinnor.»
»Nej aldrig!» —
Och så en vacker dag var hon ändå förlofvad.
Väninnorna lyckönskade henne uppriktigt, men
skämtade på samma gång öfver, att hon nu
gifvit sig under oket som alla andra; men Berta
svarade stolt, »att emellan dem var ’likställighet’,
att hon just genom honom skulle vinna friheten;
— det starka, brusande lifvet derute, som alltid
lockat henne så mäktigt, det skulle hon få lefva
och dela med honom, liksom de skulle dela allt.»
»Ja, det kan du roa dig med att tro så länge,»
sade Anna Forsing, en f. d. skolkamrat till Herta,
som redan varit gift ett par år. »Gör dig blott
icke för höga föreställningar om lifvet ’derute’ —
männens lif; det kretsar emellan kontoret och
klubben och är ingenting att dela i min tanke.»
Berta såg misslynt ut.
»Ja, kanske — för en del män.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
