Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
BKOKIGT.
sagdt, som gick upp i och blef ett med honom ...
Det är en god hustru och ett sant äktenskap ...»
Så fångade tankarne hvarandra, först sakta
en efter en, smygande sig in mellan ljuden af Hugos
klangfulla stämma, sedan allt djerfvare, häftigare,
oeniotståndligare. Hon tänkte icke längre på att
drifva dem bort, hon gaf sig åt dem, och harmens
rodnad steg på hennes kinder.
Hugo fortfor att läsa, men hon förstod honom
icke längre; orden föreföllo henne såsom
regndroppars enformiga fall mot zinktaket en
sommardag, och detta förargade henne. »Hvarför flöto
de så lugnt och jemt, hvarför stormade de icke
såsom hennes eget hjerta, hvarför stego och föllo
de icke som smärtans och grämelsens vågor i
hennes bröst?» —
Hon kände en oemotståndlig lust att rycka
boken ur hans hand och kasta den långt bort. —
»Hvad brydde hon sig om alla desse store tänkares
samhällsförbättrande idéer och stora tankar, då de
icke kunde svara henne på en enda fråga, icke
gifva henne frihet, — endast lära henne, att hon
var fången. — —» Hon tyckte, att hon aldrig
älskat dem, att hennes intresse och beundran blott
varit ett återsken af Hugos ... »Ja, det. var hans
alltsammans — det var ju han, som alltid gaf,
hon som alltid tog emot, och tvärtom kunde det
aldrig blifva, hon hade ju intet att gifva af sitt
eget, som han satte pris på. — Hur kunde hon
då tänka på likställighet — han var ju aldrig
hennes, blott hon war hans.. .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
