Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20(5
BROKIGT.
. »Jag bryr mig icke om, om vägen är lång
och besvärlig, blott jag når mitt mål.
Det var en lång stund tyst i rummet. Berta
följde girigt Hugos minspel. Denne stirrade rätt
framför sig och tuggade ifrigt sina mustascher
som han alltid gjorde, då han begrundade något.
»Tror du det finnes?» bröt hon tystnaden.
»Ja, jag tror. . . att. det finnes en . ..»
»Och det. är?»
»Det’är... ja, jag vill kalla den — det. sanna
vetandet’.»
»Såå, tror du? Det har nog jag också tänkt,
men å andra sidan tycker jag kvinnorna nu för
tiden få lära så mycket utan att de bli friare för
det.»
»Det har du rätt i; men jag skall säga dig
hvarför — enligt, min uppfattning. Kvinnan i våra
dagar biter så begärligt i kunskapens äpple, men
så får hon se ett annat, som lyser ännu rödare,
och så skyndar hon till det, men kastar snart
äfven detta för ännu ett annat och kommer sålunda
aldrig till kärnan — och det påstås dock, att frukten
är sötast kring -denna. — Då ni kvinnor kunna
läsa edra författare på originalspråket och kasta
ikring er några fraser om ’subjektiva och
objektiva uppfattningar’, ’literära skolor’ och ’filosofiska
riktningar’, så kallas ni kunskapsrika. Och det
ären I också tillräckligt för att vara intressanta
— för att ha en ny dragningskraft för männen
och för att pryda ett. hein och en salong, men
ingalunda för att vara sjelfständiga.»–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
