Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ditt bröst. Din var styrkan, din var skönheten,
hvarföre låter du Tuoni bortföra dig?
Men nu liördes en ton från harpans strängar,
en sakta flägt krusade det matta vattnet, en sång
hördes, orden hördes, Kalmatars båt stannade. Tuoni
stannade ej, han skyndade framåt sin gång.
„Det är för sent, du gamla sångare „ropade
Kalma på stranden. „Tuoni återger ej det rof han
fattat. Skynda med färjan, från Manala återvänder
ingen“.
Men fullare ljöd sången, kraftigare klingade or-
den, ordets makt besegrade jernets. Maktlös fällde
Tuoni den mot rofvet sträckta handen. Ynglingen
slog upp sin blick.
Hotande ljöd Kalmas stämma i dunklet: „Ha
du gamle deroppe, öfvar du ännu dina trollrunor?
Din makt skall dock snart se sitt slut“.
Men i båten satt Kalmatar. Hennes blick hvi-
lade på ynglingen, den ljusnade småningom vid to-
nerna, en tår föll ur hennes öga, den första som
der uppstigit.
Åter ljöd Kalmas stämma hotande i dunklet:
„Kalmatar, du din moders yngsta, gå, följ det flydda
rofvet ut i verlden; fäst dig vid hans sida, sug blo-
det ur hans sår, kraften ur hans senor; återhemta
till din moders hem hvad henne blifvit frånröfvadt
Icke må lifvet vinna seger öfver döden! — Kal-
matar gå!“
Vid den vaknande ynglingens sida stod Kalma-
tar, liknande nattens dimma på ängen. Nu reste den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
