Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men blott han är ljus och glädje,
Han som, anna, dig förskjuter!
Domna, domna, Tuoni jungfru!
Domna, dröm ej falska drömmar“.
Natt och dag vakade Kalmatar vid ynglingens
läger då han sof. På hans slutna öga hvilade i
kärlek hennes blick och en skymt af en blek rosen-
färg spriddes på hennes bleka kind; men han vak-
nade och bort som fläkten försvann den arma. Och
hon sjöng:
„Om jag dock den siska vore
Till hvars röst han villigt lyssnar.
Om jag helst den blomma vore
Som hans hand så vänligt bryter.
Om med fläkten jag fick byta
Som förfriskar mildt hans kinder,
Ljust och rikt mitt öde vore.
Milde skapare mig unna
Till en flinga snö att bytas,
Som får smälta på hans lockar;
Eller till en liten bubbla,
Som försvinner vid hans händer;
Eller blott till stoft på marken
Som utaf hans fot får krossas“.
Tiden gick framåt och den sjuke tillfrisknade,
och gick så en dag till sin bruds föräldrar och sade:
„gif mig jungfrun att jag må föra. henne hem till
maka“. Men jungfruns moder svarade: „Den som
vill betsla den snabba elgen skall ej dröja, den som
vill gripa det ilande forsfallets vatten skall ej bida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
