Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Wainahée badade i insjöns våg, och hennes
kind var frisk och hennes öga log och hennes hår
pryddes af blommor, då hon gick emot höfdingen.
Djupt ödmjukade sig Wainahée inför honom, ned-
sättande sig vid hans fot. Höfdingen stadnade och
Wainahée vidrörde sina axlar med hans fot; men då
höfdingen skulle upplyfta och omfamna den unga
for att upphäfva tabu, då bäfvade den starke ett
ögonblick tillbaka, men slöt henne sedan häftigt till
sig, i det han sade: „Wainahée, icke allenast nu skall
du hvila vid höfdingens hjerta; för alltid är din plats
der och vid hans sida“. Och han tog af sitt huf-
vud sin röda fjäderprydnad och fastade den på Wai-
nahées hufvud. Men Wainahée darrade som mag-
noliens blomma på sin stjelk och blickade sedan opp,
såsom om hon sett solen gå opp ur hafvet, och hen-
nes blick glänste, men sjönk åter ned, ty hon kände
sig så ringa som det minsta strå vid höfdingens fot.
Men öfver hafvet simmade en underbar bygnad
mot Tongatabus strand. Tvenne gånger hade man
sett dylika förut. Der voro hvita män och deras
djur, det var deras ö och deras boning. Men af
deras sällsynta djur försvann ett, och deras höfding
vredgades. Men icke ens öns store höfding lycka-
des att återskaffa djuret och han sade: „Gerna ville
jag återskaffa ditt djur, ty rätt är rätt, och djuret
är ditt; men den, som tagit det, har lyckats dölja
det äfven för mig“.
De hvites höfding vredgades allt mera och ho-
tade att förstöra Tongatabus ö, om icke hans djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
