Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utan att säga ett ord fattade Adelgunda Ro-
sinas liand och tryckte den till afsked, bugade sig
hastigt för mannen i sängen och försvann.
„Ha, förtrollerska, engel, hexa“, ropade mannen i
sängen, „och icke ett ord åt mig, utan endast detta
fördjeflade, sockerströdda nidingsprat åt dig Rosina.
Ja, jag kan väl förstå, att du ställer fint till för
att lemna mig här i uselheten. Det kan också vara
detsamma. Ack, och ett sådant möte efter tre år!
Men hon är qvinna. Tre år, hvilken evighet för
en qvinna! Hvilket elände, och jag trodde dock henne
vara af bättre metall än de andra! Ha, jag har li-
dit för mycket, min kraft bröts, då fosterlandet dog.
Se, jag kan ju ej bära detta slag“. Han lutade an-
letet i händerna och gret som ett barn.
Rosina satt tyst vid sitt barns vagga och vys-
sade sakta. Slutligen steg hon upp, gick fram till
mannens bädd, jemkade den till ett beqvämt läger
och strök med sina mjuka varma händer sakta och
smekande utefter hans lockar, och det tycktes, som
om han deraf känt ett omedvetet välbehag. Små-
ningom rundades i Rosinas öga en tår, som långsamt
rullade utför kinden och föll på en ros, hvilken stod
i ett vattenglas vid mannens hufvudgärd. Hastigt flög
den lilla fogeln till och plockade upp tåren med sin
näbb och flög bort.
Och fogeln flög, och frun följde, och hon un-
drade hvad detta skulle bli af, men fann sig snart
åter hos trollqvinnan, som gaf henne en liten dosa,
sägande: „Lemna detta smycke åt er dotter, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
