Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mjuk rörelse var hon redan långt unnan sin förföl-
jare, än flyende i yr skalkaktighet, än närmande sig
mild och blyg, än åter hastande bort skälmsk och rädd.
De dansande stadnade, man såg, man beun-
drade, man andades knappt. Nu tycktes den dan-
sande flickan ej mera fly så långt undan, hon stan-
nade ofta för några ögonblick liksom väntande, men
hennes kavaljer tycktes ej ha lust att låta den sköna
leken upphöra, han försummade med flit flera än ett
tillfälle att fatta sin meddanserskas hand. Sjelf visste
icke Rosa, att hon redan hade dansat mycket längre
tid än något af de andra paren. Hon njöt i fullt
mått af att utöfva sin sköna konst, och märkte ej
de många blickar, som voro fastade på henne. Slut-
ligen, rädd att uttrötta henu , fattade hennes med-
dansare hennes hand och förde henne, efter en kort
vals, till hennes plats.
När potpourrin var slut, bortförde fadren sin
dotter, oaktadt alla närvarandes böner att få se
henne dansa ännu en gång. Rosa sjelf lät sig vil-
ligt föras, hennes lijerta var så fullt, hon ville bort,
hon ville bli ensam med sig sjelf. Så hade hon al-
drig dansat förr, det kände hon. Denna afton, då
hon uppträdde i en lätt drägt, i ett haf af ljus, vid
en skön musik, i en omgifning af unga, den hade
gifvit hennes dans en helt annan färg, än den egt,
när hon hemma dansade hvardagsklädd, ensam, utan
musik. Äfven det bifall, hon rönt, lifvade och gladde
henne; men högt slog hennes hjerta af fröjd, då
vid hemkomsten fadren slöt henne i sina armar, sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
