Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Vi äro sändebud från det mäktiga Söderhaf-
vets konung“, svarade den ena af snäckorna. „Han
har sändt oss hit, för att få höra budskap från sina
anförvaudter i dessa trakter. Det är, som man vet,
ej stort att lita på sjömäns berättelser, och han vill
veta säkrare genom oss huru de lefva här“.
„Ack“, sade den hufvudlösa damen, „hvem är
den potentaten? Jag mins ej att det någonsin kom
sändebud från honom till vårt hof“.
„Han är den mäktigaste af hafskonungarne. Ett
präktigt hof, ett rikt och folkrikt vatten“.
„Folkrikt land?“ frågade en röst.
„Nej vatten. Försök att räkna söderhafvets
vågor, då får ni veta hur talrikt hans folk är. Vis-
serligen är vattnets folk olika jordens. Ord talas
der aldrig, allt är sång. Har ni hört stormen fara
öfver hafvet, ni har då hört vågornas sång. Då är
stor folkförsamling, då talas kraftiga, vackra ord,
med lifliga åtbörder och llög röst om kung och folk.
Eller har ni sett vågorna leka och smekas en af-
ton, vid stranden, just då de hålla på att slumra?
Har ni hört hur ljuft de då sjunga, huru smekande
i deras vänliga samtal. Man har talat om Sirenernas
sång för att locka sjömännen i hafveta djup; nej
icke lor att locka ha de sjungit så; men de hafva
talat vänligt till de förbifarande, och deras toner
hänföra dödliga öron. Nu vilja de aldrig mer tala
till jordens barn, de veta att dessa ej kunna bära
det. Ljufligt att bo i hafvets krystall, skönt i dess
lunder af korall, herrligt dess språk, det heter sång.“"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
