Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter och det arf jag hade att vänta, kunnat få mig
man, men till min olycka hade far, vid den tid jag
slutade min skolgång, med särdeles ifver förföljt tre
systrar, livilka hos damerna i Åbo förvärfvade allt
mera förtroende som skrädderskor. Slutligen, för
att undgå ledsamheter, hade de lagt in till Senaten
och anhållit om, att af gunst och nåde, dem måtte
meddelas tillstånd att försörja sig genom förfärdi-
gande af fruntimmerskläder, och de fingo verkligen
den begärda tillåtelsen.
Min fars vrede gränsade till raseri. „Skall qvinn-
folk tränga ut oss, så skall jag väl ock visa dem att
ännu finnes lag och rätt i landet“. Jag såg snart
hvad han menade hänned. Han köpte sig nemligen
en egendom, på det att hans barn skulle ärfva efter
landslag och mina tre bröder sålunda af hans för-
mögenhet få sex delar och jag den sjunde.
Ack, hvad skulle han sagt om han lefvat nu
för tiden, när endast fruntimmer besörja fruntimmers-
skrädderiet och verlden ändå står. Nog skulle han
förr trott den förgås, än ett sådant oskick kunna äga
bestånd.
Den häftiga vrede, hvari han mest lefvat de
sednaste tidema, förkortade hans lif, han dog snart
derefter. Min mor hade länge varit död. Bröderna
hade alla studerat och kostat min far mycket stora
summor, äfven genom resor, och slutligen bosättning.
Mycket fanns derför ej nu mera att ärfva. Bröderna
behöfde det ej eller, de voro redan alla tjenstemän,
men jag med mina 800 riksdaler kunde svårligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
