Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just blef så mycket klokare eller bättre der. Sedan
kom jag åter hem. Min far afböjde nu hvarje lijelp
af mig i sitt laboratorium och sade: ..Nu, minflicka
måste du lära dig att laga gröt“’: Ja, snart lärde
jag mig den talangen att koka mat, som, åtminstone
då förtiden ännu, påstods erfordra en hel mennisko-
lefnad för att rätt kunna läras. Men hur god mat
jag än lagade, och hur duglig hushållerska jag än
bemödade mig att vara, så förblef jag ändå ogift.
Min ungdoms roman förde mig icke till lycka, och
ett resonnemangsparti kunde jag ej förmå mig att
göra.
Jag hade nästan glömt min lilla chemiska upp-
satts, då min far dog, och man hittade den ibland
hans papper. Man var icke ovan att finna min stil
i hans anteckningar, jag hade renskrifvit flera af
hans uppsattser, och man ansåg derfor äfven denna
för hans arbete. Den trycktes, och min upptäckt
väckte något uppseende på sin tid, ni mins det
kanske“.
„Ja, jag minnes det visst“, sade Helene. „Den
omtaltes såsom gifvande glans åt den saknade cherni-
stens minne. En recensent, erinrar jag mig, beun-
drade den underbart klara blicken i naturens hjerta,
det, liksom af en hemlig sympati med naturens ve-
tenskap, divinerande sinnet, och anmärkte att det
måtte varit ett verk af den bortgångnes sednaste da-
gar, då kanske redan själen kände en närmare fränd-
skap med anden i naturen. Också sjelfva stilen i
uppsattsen var olika den aflidnes lugna, manliga fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
