Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På gräsets bädd, under ett tak af löfrika gre-
nar, lutade tvenne unga qvinnor -sina hufvuden till-
samman i förtroligt samspråk, och den tillemade slum-
mern glömdes. „.Ja", sade den ena i det hon reste
sig upp halft sittande, „kanske har du rätt, kanske
är kärlek rätta namnet på livad jag för honom kän-
ner. Hvad mer om så är? Må vara, att han är bun-
den, hvad vill ett sådant band säga? Kan hon vara
hans själs maka, kan hon göra honom lycklig, denna
för småsinnets sorger och omsorger lefvande qvinna?
Ack, hvad ville jag icke göra för att kunna gifva
någon trefnad åt hans ödsliga lif! Ack, huru många
gånger har jag icke, som en vän, visat honom, att
hon icke är honom värd! Huru har jag icke med
ångest vakat öfver henne, som en mor vakar öfver
sitt mot förderfvet hastande barn, och med blödande
bjerta, med deltagande vänskap visat honom hennes
brister, visat honom huru litet hon svarar mot, hvad
han ägde rätt att fordra!“,
„0 Gud, Amina“, afbröt henne den andra unga
qvinnan, „talar du sanning, är det möjligt? Då är
det ju du, som varit ormen i deras paradis“.
„Jag“, svarade åter Amina, „jag skulle vara
ormen i hans paradis? Huru kan du ens tala så. Jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
