Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
red och sade doft: „blir Edith Corallins maka, så
måste jag hämnas. Det brinner i min själ, det är
hatets låga, den kan ej slockna! Vid din makt, Norna,
vid alla de krafter som regera elden och vattnet be-
svär jag dig, gif mig medel att hämnas“.
Norna bäfvade tillsammans, liksom knfvad af
besvärjelsen, Hon svarade med våldsam ansträng-
ning: „Ha, jag måste lyda, den döende beherrskar
mig; icke menska mera, icke ande än!“
„Skynda, Norna, snart är det för sent. Hvad
kan den dödas hat, som lefver ännu i grafven?“
Upp reste sig Norna, blek som en död. Hen-
nes ögon stirrade, hennes hår syntes resa sig och
med utsträckt hand stod hon talande liksom i bäf-
van, liksom hon varit tvungen att uttala orden: „tre
gånger efter det Edith blifvit Corallins maka är hon
i ditt våld, ett ögonblick hvarje gång. En gång
livarje vår, när dagen gryr just som månan nått sitt
fylle, sedan dag och natt jemnats om våren. Lyc-
kas du detta ögonblick finna henne sofvande, då
äger du makt öfver henne. Men andens lagar bry-
tas ej strafflöst, är ej värfvet utfördt då, så finnes
icke mera någon räddning ur det otillfredsställda
hatets förtärande eld. Hildred, Hildred, välj kärlek,
välj icke hat! Det förtär, det bränner for evigt! Låt
hatet slockna i kärlek“.
Klagoskrän ljuda öfver Loch Lomonds vatten.
Gråt och skri återskalla från Ben Lomonds klyftor.
Hvarföre gråta stammens gamla qvinnor, hvarföre
ljuda klagoskrän? Corallins stolta maka är död, ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
