Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Til Fru Anna M. Myhrman den 21 september 1802
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Til Fru Anna M. Myhrman*
O Ni af stoftets barn den värdaste som fanns,
At ha til arf och tröst hvad grafven bärgas låter
Af den försvundna vän, som Ni med mig begråter!
Se här et öfrigt blad utaf den offerkrans,
Han gaf åt sanningen, han gaf åt dygders glans.
Med saknadens och minnets smärta
Igenkänn däruppå den sköna stämpeln tryckt
Utaf hans känslas lif, hans ljusa tankes flygt,
Hans nit för Himlens lof, hans fromma, ädla hjerta.
Känn denna läkedom, hans lära innebär
Mot törnet af det sår, som fräter lifvets öden;
Se denna lugna väg, den visa väg han lär
(Den väg han vandrat sjelf) til dygderna — och döden.
Ack! ej för stoftet född, men född för Himmelen,
En brottslig, oren jord han skyndat at förlåta,
På den han utaf sig blott lemnar oss igen
Sitt minne, för at det begråta,
Sin eftersyn, at följa den.
Men saknans lugna sorg, hvaraf Ert hjerta räcktes,
O vänd den någon gång ifrån den Bror, som dog,
Til den, som pröfvat lifvet nog
* Vid slutet af sal. Lars Gust. Tegnérs Profprädikan i Philipstads
Kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
