Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Till en aflägsen Älskarinna vid Nyåret 1803
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till en aflägsen Älskarinna
vid Nyåret 1803.
Det sjunker oss undan, det slutande år,
Likt böljan den kommande böljorna gömma;
Och än häller Tiden på urnan, och går
Å nyo ett solhvarf att tömma.
Var helsadt o Nyårl — För sorgernas jord
Hur blodig var hittills den ban du beträder.
Med mörker och plågor, med villor och mord
Hon tecknades af dina Fäder.
Och du för vår sällhet hvad lofvar du mer?
Säg, för du åt jorden ej sorgspelet åter
Af brottet hvars fräckhet belönas och ler
Af dygden som trampas och gråter?
Bär icke du äfven i straffande hand
Qual som du skall så öfver slottet och kojan?
Åt villan triumftåg kring suckande land?
Åt sanningen hatet och bojan?
Sitt gamla lopp framhvälfver seklernas ström,
Och än är du, mensklighel otröstad vorden.
Som dimmor för blixten försvinner vår dröm
Om sällare dagar för jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
