Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Till Choræus den 10 Juli 1803
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Chorseus,
I anledning af hans predikan om Trösten öfver misslyckade mödor.
0 ja, hon är dock sann, hon är dock skön, den tröst,
Du vist mot ödets nyck, mot svikna mödors smärta,
Den tröst af sanningen som hviskar i vårt bröst:
»Var nöjd: Du har din dygd och lugnet af ditt hjerta.»
Skön är hon, dubbelt skön förkunnad af din röst.
Från Sions, från Parnassens klinter
Du nedsteg i vår dal, med facklan i din hand
Att lysa, vid dess gudabrand
Oss genom plågans labyrinter
Till hoppets rikdom här, och bortom grafvens rand
Till lugnare och bättre land.
Djupt i vår själ din stämma slinter
Nu ljuf som vårens fläkt, nu stark som dundrets slag
Ger Religionen kraft, ger Dogmen sjelf behag,
Och smälter liknöjdhetens vinter
1 vår förtjusta barm, till känslans sommardag.
Far fort ett börjadt namn till Minnets höjder bäro
Ställdt midt emellan glansens ära
Af Ehrensvärds ärestod och religionens bloss;
Och tjusa mediertid som förr, här nere, oss
Än med din Lyras slag och än med himlens lära.
Men om åt Vänskapen Du ger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
