Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Den Vise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Växer skuggan kring hans låga boning,
Dväljs han nöjd uti dess gömda famn,
Glad att ge, till afundens försoning,
Intet mer än drömmen af ett namn.
Mången telning går han der att amma,
Som skall skugga andra åldrar blott:
Och förnöjd allenast han gjort godt
Ångrar ej, om han gjort otacksamma.
Vill det rätta, sorglös om dess lön,
Och tror dygden, äfven straffad, skön.
Sanning, Eko från en Gud, som talar,
Lugn i dygdens, storm i brottets bröst!
Dina tordön i tyrannens salar,
I förtryckets tjäll bär han din tröst.
Tingens ordning för din gudastämpel.
Solar flamma i din facklas glans.
Din förgömda gång är Sferers dans,
Fästet och den Vises bröst ditt tempel.
Vid ditt ljus han synar grafvens land,
Och slår spiran utur ödets hand.
Fins hon, denna storhet som jag målar?
Är hon svärmarns drömbild, och ej mer?
Flärdens slappa syn ej tål dess strålar:
Tviflarns starke ande dem beler.
Du som menskans högre krafter glömde,
Ger din feghet då åt dygden band?
Gå — vrid svärdet utur Vasas hand,
Krossa bägarn, som Sokrater tömde:
Tysta häfderna,’släck minnets glans; —
Och skrik sen att denna dygd ej fans!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
