Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Den Vise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stormarna omkring hans hjessa vaka,
Fremling sitter han på lifvets ö.
Hvart han ser, framför sig och tillbaka,
Svallar, okänd, Evighetens sjö.
Dimmor hvila kring dess fjerran stränder,
Dunkelt anade af hjertats hopp.
Men din hand ur natten räckes opp,
Och en lyseld öfver djupet tänder.
Själen, höjd från grusets region,
Ser sin vagga i den Högstes thron.
Tiden, grånande, sin ban fullbordar
Tills han målet för sin ringdans* ser.
Skörden utaf solar och af jordar
Mejas, mogen, af hans lia ner.
Allt är rof utaf förgängligheten,
Tomt står rummet der Naturen var.
Menskan blott är än densamma qvar,
Hennes tanke fyller Evigheten.
Uti Kaos’ natt ej lif, ej ljud,
Intet, intet, utom hon — och Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
