Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Till min hembygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I aldrig vissnad prakt sig dina lundar sira.
Med en Tiâr af moln, som spetsas mer och mer
Står jordens årsbarn, Furn, som från din höjd går ner
Att resa herrskande bland böljors skum sin spira;
Ej speglad mer i Insjöns lugn, hvars brädd
Är i en gördel utaf klippor klädd.
Dig, som min Hembygd ger så rikt åt mödans händer,
Tyranners burna skräck och åldrig frihets värn,
Förgömda Klippans son, jag helsar dig, o Jern!
Som förr med hämden gick att stycka Latiens länder:
I flykten slog dess Örnars legion
Och satte Nordens berg till verldens thron.
Stig tryggadt opp i dag bland palmerna af friden
Der folken darrande dig lösa till sitt skygd:
Och lugnt din massa se uti din fosterbygd
Till plogbilns eggar hvässt, till skärans cirkel vriden:
Och segrande som lia eller svärd
Nu meja skörden, nu en väpnad verld.
Låt mången veklig bygd de seders prål förljufva
Som blifvit dygdens graf och sannings plågoris.
Det folk jag föddes bland vill blott, på Fäderns vis
Sin enfald och sin plog, sin frihet och sin grufva:
Dess tjäll hann ej förderfvet, och dess tro
Står fast som klippan der dess skatter bo.
Tan, Möjor af min bygd, den krans Er Landsman binder.
Bland stadens dockor än hans hjerta mindes Er.
Från himlen i Er krets steg hvitklädd Oskuld ner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
