Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Till Herr Christofer Myhrman, Brukspatron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som vården af dess vapen unnas?
Låt i en glans som ej förgås,
Med vådlig storhet, snillet äga
Dess fackla, för att lysa oss,
Dess vigtskål, att naturen väga.
De ge beröm, med mäktig arm
De ge förakt, med svaghet förda:
Som Hjeltens sköld för dvergens barm
Blir icke mera skygd, men börda.
Sitt lyckliga och glömda tjäll
Den Starke lemne för den fjäll,
Der stormar bo, och tordön bullra,
Och danse, lastad med den häll
Som krossade den svages skullra.
Han blixtre dag i tankens natt,
Han hvälfve vettenskapers öden
För lönen af en Domstol, satt
I Minnets drömverld, bortom döden.
Glad åt dess sena rätt, med mod
Försmå han här sin rätt att skydda:
Och att få, död, en ärestod,
Han sakne, lefvande, en hydda.
Hans ifver, ock på drömmar byggd
Gaf jorden ljus, gaf jorden skygd:
Upp! den att tillbe, ej att härma.
Utaf den solvagn som han kör
Den Svagare sig önska bör
Ej tyglarna, men ljus och värma.
Och denne, lysten till ett namn,
Ser spöka för sitt hopp dess hamn
Och öfvergifver allt att hinna’n:
Den viker undan för hans famn,
Som för Ixions, Molngudinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
