Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Vid Bryggaren Anders Påhlssons Enda Dotters Anna Maria Påhlssons Graf den 14 Dec. 1804
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mild och älskvärd, som en Moders bön,
Mognade hon, jordens låga bygder,
Ej för Er, men för en högre lön.
Ackl för den, för den blott ämnad vorden,
Led dess själ af stoftets tunga band.
Vilsen irrade hon kring på jorden,
Evigheten var dess fosterland.
Dessa ensamhetens tysta tårar,
Denna suck, oppöfver stjernor sänd:
Denna heta blick, från stojets dårar
Emot grafvens lugn med trängtan vänd;
Detta själens inre ljus hon kände;
Himlens arfvinge på jorden qvar;
Och hvar tanke, höjd och tacksam, vände
Från Naturen till Naturens Far.
Redan skredo timmarna mer tröga,
Sakta rosen på dess kinder dog;
Sorgen tynade i hennes öga
Som med återhållna tårar log.
Engeln lik, som, hastigt uppenbarad,
Står med vingen lyft, snart från oss skild,
Så hon syntes, redan halft förklarad,
Smärtans, känslighetens sköna bild! —
•
Har jag målat dig, du ädla, fromma?
Käns din bild i dessa enkla drag? .
Snart, o! snart, förvissnar denna blomma
Flyktigt häftad vid din bår i dag.
Kallt är hjertat, förr så varmt för nöden,
Släckt är ögat, jords och himmels vän:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
