Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Långfredagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad skönhet uti dig, hvad höghet, Religion!
Förklädas måste du, den stund du ej skall röra.
Förnuftet tar dig an, men hjertat är din thron.
Hvem hör väl Dogmens röst, då han kan känslans höra?
Kom lys oss, lys oss du! Ty hvad är menniskan,
Hvad är hon utan dig, i lifvet och i grafven?
En spillra, stormens rof, förloradt vräkt kring håfven,
Som hinner ingen hamn, och dock ej dränkas kan!
Bedragen byter hon blott irring ut mot irring;
Dess öden ingen styr, dess dygd vet ingen af:
Dess fröjd är djurens fröjd, dess vishet är förvirring,
Och dess bestämmelse förruttnar i en graf!
Kom lys oss, Religion! Gif visheten, gif friden;
Mot tidens lättsinthet blif du ett värn för liden.
Det kalla tviflets röst med hjertats vederlägg;
Ur molnen vis en hand, som leder tingens skiften.
Med Englars konterfej pryd lifvets fängselvägg,
Och måla Edens bild uppå ridån för griften!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
