Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handeln gungade emellan folken
Doras vett och skatter, strand från strand.
Sen, hvad präktig middagsglans som glimmar,
Nattens fordna nästen, öfver Er.
Växande med tidens vågor simmar
Seklers glömda vishet mot oss ner.
Vettenskaperna till botten ösa
Kunskapskällan, grumlad i sitt lopp;
Medan Konst och Snille gördeln lösa
Hos Naturens alla Gratier opp.
Dock — förbundet blott, men icke botadt
Är det gamla sår mitt slägte drar.
Hjertat hänger qvar i stoftet rotadt
Fast dess vett oppöfver stjernor far.
Ack! hon lyser, men månn hon förbättrar
Denna vishet som vår ära gjort?
Egoismen, Sinnligheten fjettrar
Hvarje ädelt uppsåt, hvarje stort.
Månne än Kulturen ökte talet
Af de sälla, af de goda här?
Gör hon mera än blott målar skalet
Då förderfvet sjelfva kärnan tär?
Har hon väckt, att oss åt dem förråda,
Brott, som slumrat förr i hjertats natt?
Eller stridt mot dem, i trogen våda
Ensam amason mot hären satt?
O hur ofta skall vår odling synas
Blott en härjning i Naturens park
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
