Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tänkom dem ej utan gagn försvundna
Likt den fläkt som öfver öcknar farl
Äro icke ljuset, dygden, friden,
Än så flydda, njutna än så kort,
Blad af tröst i ödets bok, dem Tiden
Väl vändt om, men dock ej rifvit bort?
All vårt väsens ädlaste förmåga
Icke väcktes hon ur dvalan opp
För att lysa med gudomlig låga
Mot ett fåfängt mål vårt fikna lopp.
Icke är vårt sträfvande till ljuset
Blott en gåta som vår upphofsman
Satte fram för sönerna af gruset,
För att le då hon ej lösas kan.
Nej, en dag skall likväl sluta striden
Mellan ljus och mörker, våld och rätt.
Förrn han stupar, skall den gamla Tiden
Vagga i sin famn en lycklig ätt;
Då Kulturen hunnit språnget dämma
Af det Ondas syndaflod en gång;
Och vårt väsens alla krafter stämma
Till ett samljud, som i Englars sång.
Lärd af Sekler skall en dag Kulturen
(Sekler tala vishet i sin flygt)
Föra menskan åter till naturen
Från hvars sköt den henne fordom ryckt;
Icke mer en blodig gäst i öcknar
Men förädlad, lycklig, ren och god,
Sådan som en dag bland Kaos’ töcknar
Hennes bild för Skaparns tanke stod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
