Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Vid Prosten och Kyrkoherden uti Norrhviddinge och Dagstorps församlingar, Högärevördige och Höglärde Magister Herr Mauritz Kahls begrafning den 20. December 1805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der sig himlens stjernor spegla
Och de hvita svanor segla,
Milda, rena, som jemväl
Hvarje tanke i hans själ.
Och det kall som han beklädt
Huru upphöj dt, huru vigtigt
För en osäll menskoätt,
Som blott sökt dess hjelp uppriktigl!
Ty vår själ med glada bud
Likt en Gabriel, det möter,
Och den brustna kedjan sköter
Mellan menniskan och Gud.
Himlens, Mensklighetens ljufva
Stora Ande, öfver det
Far, i stilla majestät,
Skön och enkel, som den dufva.
Som Johannes fordom såg
Sväfva öfver Jordans våg.
Dock för allt det gagn det gifvit
Huru misskändt har det blifvit!
Tidens flärd, som allt beler,
Tidens vishet, solblind vorden,
Hycklarn, satans bild på jorden,
Slumraren, som intet ser,
Svärmarn som ser allting galet —
Nå dess kärna ej, men skalet
Måla de, hvar på sin art,
Löjligt och förvändt och svart.
Men den Döda såg dess värde,
Bröt dess kärna fram, och närde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
