Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lifvet.
Se, hur döden ilar fram att kufva
Hvarje väsende, i evig fejd.
Lifvet, bäfvande, från nejd till nejd
Flyktar undan, som en jagad dufva.
Arma dufva, än för några dar
Värms du, hvilar du vid detta hjerta:
Men snart faller också jag med smärta
Och vet icke till hvad land du far.
Så jag klagade då vänner drogo
Bort i grafvens långa landsflykt hän,
Grönskan föll från kyrkogårdens trän,
Sjelfva blommorna på griften dogo.
I mitt hjerta ropade hvar dag
Så en röst: I tingens stora kedja
Hvarje länk skall lefva, skall sig glädja
Åt sitt lif, sin varelse, som jag.
Jag vill trycka dig till kärligt sköte
0 Natur, förty jag älskar dig.
Men jag ryser — räcker du ät mig
Blott en kall och liflös famn till möte?
Står jag ensam i en vidsträckt graf
— 177 —
12—231749. Tegnér, Sami. skrifter. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
