Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Öfver Kornetten, Välborne Herr Eberhard Rosenblads Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öppet såsom himlen var hans sinne,
Klart och fritt och vidsträckt såsom den.
Ingen misstro gömde sig derinne.
Hela verlden var hans hulda vän.
Hjertligt böd han handen åt den skara
Som ej stod så högt som han ännu:
Fördom, ädlare än du vill vara,
Usla Högmod, mera hög än du!
Lyckan villigt åt hans dar sig skänkte,
Mer hans gäldnär, än hans blinda vän:
Och der andra på dess njutning tänkte,
Tänkte han på att förtjena den.
Ren vid foten af den branta kullen
Der hon bor, och viss att toppen nå,
Gick han trygg. — Nu är han stoft i mullen,
Och hans lycka trampar Vandrarn på.
När jag såg hans ungdom frisk som Våren,
Styrkan, glädjen i hans rena blick,
Icke trodde jag det var till båren
Som han hän utur vår samling gick.
O hvad är dock lifvet? — Tryck med smärta,
Tryck hvar vän du har intill din barm.
Bröder, sen! der brast ett ädelt hjerta.
Svea, se! der föll en mäktig arm.
Gamle Fader molnens här sig skockar.
Ingen aftonrodnad lyser mer:
Stormen far i dina hvita lockar:
Gamle Fader, böj din hjessa ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
