Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Öfver Kornetten, Välborne Herr Eberhard Rosenblads Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se, i vester bleknar sorgligt Månen.
Stjernan ser på dina tysta qual.
Vinden suckar: Han är borta, sonen!
Han är borta, svara berg och dal.
Ack! ja, borta, är han. Fåfängt ilar
Din försagda blick kring nejden der.
Ej en gång hans kära aska hvilar
I den torfva som dig ännu bär.
Kom och räck mig handen. Jag har gråtit
Hvad jag älskade så högt som du.
Mången sorglig stund jag ren förlåtit,
Mången väntar mig kanske ännu.
Lär mig du den svåra konst du äger,
Som ej trotsar plågan, men fördrar,
Och oss äfven under tårar säger
Att ditt hjerta dock en sällhet har.
Njut den tröst att han var känd och saknad,
Liksom du, en mulen dag, skall bli.
Lättsintheten sjelf, ur yrslan vaknad,
Helsar stoftet dä hon går förbi.
Börden, skönheten och dygden unnat
Tårar åt hans minne mången gång.
Äfven jag har gifvit livad jag kunnat,
Saknans suckar och en hjertlig sång.
Broder, denna nelsning öfver stjernor!
Detta handslag i de dödas land!
Låt oss tro att Ödets grymma tärnor
Ledas likväl af en faders hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
