Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Menniskoanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Menniskoanden.
Arma fremling, som förlorat vägen
under natten, och förlägen
famlar kring och lånar hus
i en bräcklig och förfallen hydda:
akta dig, hon kan dig icke skydda,
men begrafva dig uti sitt grus.
Hvadan kom du? Hvarför ser ditt öga
trånande upptill den höga
gudasal med silfverlampor i?
Har du lemnat siägtingar och vänner
i det blåa landet? Känner
du de saliga deri?
Kanske flöto dina barndomsstunder
sakta hän ibland dess lunder,
som en bäck bland Edens trän? —
Kanske flyktade din ungdoms fröjder
på dess solbeglänsta höjder,
som en dagg bland rosor hän?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
