Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - L. P. Munthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som när himlen hvälfs, står still;
hvilket heligt hat han närde
mot hvar handling fegsint klok,
hur han ur sitt hjerta lärde
skönare än ur sin bok;
hur han dömde tingens värden
sant och ljust, men blygt likväl,
huru rent han speglat verlden
i sin fördomsfria själ;
huru skildt från hvar förläsen,
från hvar sträfsint vishets blygd,
huru menskligt skönt hans väsen,
hur sokratiskt glad hans dygd;
hur han afskytt att förnedra
om han haft en ovän än;
hur han älskade en vän,
fann en vällust i att hedra
i att offra sig för den. —
Penseln faller mig ur handen;
nej, ej måla, sörja blott
vill jag denne gode anden
som till högre vänner gått.
Här der helig allvar tiger
öfver grafven aningsfull,
hvilken är den man som stiger
med ett tadel på hans mull?
Hvar är den ibland oss alla
som ej honom hade kär?
Hvilka hjertan äro kalla,
hvilket öga tårlöst här?
Sanningen var hans Gudinna,
sanning sökte han och fann,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
