Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Fragmentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fragmentet.
Jag gick häromdagen, som jag ofta plägar gå, i tankarna;
det vill säga, med ögonen i gatan och sinnet långt från
vår snöda verld, upp i firmamentet på jagt efter meter
och rim: då en väderhvirfvel plötsligen lyfte upp för mina
fötter ett stycke nersmutsadt papper. Nu har jag, från
längre tid tillbaka, en synnerlig ömhet för sådana der
pappersbitar; ty det har ofta händt mig att i dem igenfinna
mina bästa poémer, oder, fabler, elegier och brudskrifter.
Sen nemligen dessa under sin resa till odödligheten passerat
från tryckeriet nu till krämarboden, nu till sockerbagaren,
nu till de skönas hårlockar, har ej sällan händt, att jag
återfunnit dem på gatan, upphöjt och förbarmat mig öfver
den återfundna sonen. Hvem vet, tänkte jag, om du ej
här återfinner din sista Elegi; jag tog upp papperet och
började läsa; men till min förundran fann jag det vara af
en annan författare, tilläfventyrs likså lycklig som jag. Det
var skrifvit i gamla karakterer. Välann, tänkte jag, kanske
gör jag här en upptäckt i antiquiteterna. Jag stoppade
papperet i min ficka, gick hem, torkade det för kakelugnen,
och läste ehuru med möda följande:
Der lefde på den tiden en flicka, vacker och blomstrande
som en Majdag, ung som Hebe, liflig och spelande som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
