Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref - 31. Till M. Choræus den 15 januari 1804
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31. Till M. ChoRjEUS.
Högärevördige och Höglärde Herr
RegementsPastor och HofPredikant!
Jag har under julen gjort en liten tur för att se mig
om här i Skåne och för att skaka af mig skolstoftet. Jag
är emedlertid rätt ledsen öfver denna resa, då den så länge
uppskjutit för mig det nöjet att emotta Hr
HofPredikan-tens bref, hvarför jag tackar hjerteligast. Jag har äfven
sedan dröjt någon tid med att besvara det, för att få de
underrättelser, Hr HofPredikanten behagat lemna mig,
kompletterade genom Tidningarne.
«Glömd af lyckan, denna vällust känn,
att förtjena, och ej äga den»
Ack, om jag hade skrifvit dessa två verser, huru lätt jag,
i Hr HofPredikantens belägenhet, skulle finna
användningen. Det är sant, jag har endast hört några stycken af
Hr HofPredikantens Poem, och påminner mig i alla fall
huru liten, huru oändeligen liten domsrätt jag äger i
sådana saker; men jag har likväl svårt för att kunna
öfvertyga mig att man ej gjort Hr HofPredikanten orätt.
Men om äfven icke så vore, nå, hvad betyder det mera?
Hvarför skulle icke Sångmön, som andra Mör, ha sina
nycker och sina trumpna ögonblick? Har icke just samma
missöde träffat Kullberg, Wallerius, ja Franzén sjelf? »Non
ego Tantalide major, nec major Achille,» var Ovidii
tröst, och bör äfven bli Herr HofPredikantens. Man är
icke olycklig spelare för det man ej vinner beständigt, och
äfven så, icke slät poet om’ man ej ständigt krönes. Den
belöning, Herr HofPredikanten ej fått nu, kan fås nästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
