Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligen har det värde för hvilket det inlöses. De mesta
äro blott spelpenningar som gå laget om, utan halt och
valör. I kärleksvägen måste man ta allt för gull som
glimmar, så snart man en gång tagit sitt parti. Man bör blunda
och tro sig lycklig. Det är mitt beslut för framtiden, om
jag endast kunde utföra det. Att jag varit jaloux på H—s
har Du väl hört. Jag tror hvar och en annan i min
belägenhet varit det, som jag; ehuru det är alltför möjligt att
det var utan skäl. Hans många resor till R— och andra
omständigheter göra åtminstone sannolikt att han ännu
ej öfvergifvit sin älskogsplan, som var väl fattad, som man
måste medgifva. Säg mig nu hur snart han väntas åter?
Jag gissar att den hugneliga dagen snart är känd. Glädjen
kan ej tiga. Hvad mig angår så vet Du väl att jag tänker
gifta mig nästa år. Jag hoppas då ha Bibliotekariilön;
och oaktadt jag ofta varit svartsjuk, har jag likväl aldrig
satt i fråga att jag ej vore säker om Annas hand. Men ett
fruntimmer har, som Du vet, många andra persedlar, dem
en karl ej gärna vill veta delade åt andra, exempelvis
hjerta, m. m. och mina tvifvelsmål rulera naturligtvis på dessa.
Ehuru jag håller ganska mycket af Anna, är jag likväl
icke säker att hon som hustru skall göra mig lycklig.
Dertill fordras mycket annat än blott kärlek, som visserligen
är nödvändig för ett lyckligt äktenskap, men icke på långt
när ensam tillräcklig. Det är i sig sjelf ett stort vågspel att
vid mina år, då man är blind af sin passion, och för öfrigt
icke kan ha samlat stor erfarenhet och menskokännedom,
anförtro sin sällhet för hela det långa återstående lifvet,
den bästa delen af sina dagar, åt ett fruntimmer som man
omöjligen kan känna fullkomligt. Jag ångrar icke hvad
jag gjort; men jag kan ej hindra mig ifrån att med ett
slags häpnad betrakta huru jag, kanske för tidigt, lupit
fram till vägskedet mellan lifvets sällhet och olycksalighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
