Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock, o Prins, med bleka kinder
Sangmön Dina lagrar binder
ibland krigets vilda skrän:
men dess glädje är all lyfta
Tidens, Ödets Atlasklyfla,
ifrån trötta skuliror hän.
Derför låt den himlaburna
sitta vid Din fot ännu
och vid fordna snillens urna
\akta lågan, liksom l)u.
Lifva, skydda Du den blyga
som ej känner hof och stad,
och när Dina Rykten flyga
verlden om, låt henne smyga
i Din äras krans ett blad.
Lär åt verlden att hon våller
äran äfven af cl t land,
och att den förgätna håller
Staten med osynlig hand:
att den vilda tiden aktar
på dess stämma, att hon vaktar
ensam Minnets helgedom,
som ej läses opp för alla,
och att Kungar stå och falla
en gång inför hennes dom. —
Prins, som söker ej det höga
blott i thronens granskap mer,
0! förlåt, med hoppfullt öga
Carolina på Dig scr.
Hör Du hennes röst som ber?
Kommer Du från stormbeklädda
maktens höjder till den rädda
icke som en skyddsgud ner?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
