Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och i sin enfald vis, uti sitt armod ärad
omfamnar faran glad, och döden oförfärad. —
Så vexte fordom opp bland tallarna en Slägt
som kufvat Österns våld och Söderns bäfvan väckt.
O! Sveas fordna dar, o! Fädrens gudaminnen!
I Seklers långa natt I skymten och försvinnen,
i Sången lefve I! — Den tiden är förbi,
då trygg som klippans rot, som himlens vind så fri,
och närd utaf den skörd som på hans täppa grodde,
Europas segrare i Nordens hyddor bodde.
För ära och för rätt, för kung och fosterland
han slösade ej ord, men väpnade sin hand.
Han plöjde fädrens jord och ärfde deras seder,
såg glad i lifvet in, och lugn i grafven neder.
Skild ifrån vekligt prål och yppighetens flärd,
han ej beskattad blef, men ärad af en verld.
Ej Asien klädde än, ej Indier honom födde.
För honom Söderns folk, och ej dess drufvor blödde.
Osmakligt var ej än hvad helst som nämndes Svenskt;
hans sinne, som hans drägt, var varmt och fosterländskt;
och inga nöjens gift och ingen ångers smärta
stal helsan från hans kind och modet ur hans hjerta.
Nöjd med hvad jorden bjöd, och skog och bölja gaf
han sökte ingens skydd och hade ingen slaf.
Med svärdet och en vän han trygg och rik sig trodde,
och Gästfrihet var namn på hyddan der han bodde.
Så lefde han förnöjd, och utan quinnligt knot
han gick med öppet bröst sitt ödets storm emot,
med hjertat blödande, men styrkans lugn på pannan.
Han fruktade sin Gud, och fruktade ej annan.
Hans Religion var dygd. Ett handslag var hans ed.
Med samma djerfva mod han tänkte, som han stred,
och manligt dristig, fri, af ingen fördom fången,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
