- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 2. 1808-1816 /
78

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det frihet är och rätt och ljus du vakar för: 154

hör mensklighetens bön, om du ej skaldens hör.

Se tiden! Är han gjord för svagheten och flärden?

Eröfrare gå fram, som jordskalf, genom verlden.

Europas gamla form ej längre hålla vill,
den nya skapelsen med svärdet yxas till. ir.o

Hvad throner störtas om! Hvad riken sönderstyckas!
Förtrycket näms försvar, och rätt är det som lyckas.

Tror du dig ensam trygg? Så är ej våldets art.

Var viss, det klappar ock uppå din fjällport snart.
Betänksamt ödet står, med griffeln höjd, att rista i«5

i kopparn in vår dom, den eviga, den sista.

Ett ögonblick ännu! Det plånar ut, med köld,
de nötta kronorna, 0 Svea, från din sköld.

Upp, ännu är det tid att deras helgdom berga,

än har du kung och stat och grafvar till att värja, 170

och vålnan af ett namn som minnets stolthet gör.

Kan du ej rädda dem, så kan du dö derför. —

Se Belten kasta än kring dig de fria armar,

och fjällens fästning står, och himlen sig förbarmar.

Än sår du egna fält och kan dem fylla än 175

med malmstöpt åskas hot, med klingor och med män.

Än kan du med ditt mod en häpen verld förfära,
och rädda, fallande, åtminstone din ära.––––––––

Så sjöng jag. Solen sjönk. Med stjernor natten kom.

Till ringa hyddas lugn jag ville vända om. 180

Bedröfvad, tyst, jag gick utöfver dödens sängar.

Men hör! Ett sällsamt ljud far genom harpans strängar,
och natten ljusnar opp, och röster ropa mig,
och själen, hög och fri, från stoftet svingar sig.

I glans är verldens rund för skaldens syn förgången. 125

En Gudom fattar mig. Det bor en Gud i sången.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:16:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/2/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free