Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid Välborna Fröken
Wilhelmina Utrica Cedercrantz’s
Graf.
Såg du det skönaste väl som solen skådar på jorden,
stilla, välgörande dygd? OI så begråt den i dag!
Eller hörde du blott hvad Ryktet förkunnade derom,
är du en främmande här, gråt med de andra likväl.
Tiden är stormig och ond — vi känna det alla — och sällan
stiga från stjernorna hit fredliga Genier ner.
Kommer en sådan ibland, på tacksamhet pockar han
ständigt,
säljer välgerningar ut, icke för guld, men beröm.
Derför fall neder i dag och gråt uppå grafven, der Hösten
fäller sitt gulnade lof, skyarna gjuta sin tår.
Ty här hvilar i frid ett menniskohjerta som ville
endast det Goda, och ej lofvet som vinnes derför.
Grafven betäcker ett bröst som klappade endast för andra,
njöt ingen glädje, blott den som hon åt likar beredt.
Döden är lifvets controll. Gå hän och se hur hon lefvat;
Blommar ett paradis ej rundt kring den saligas graf?
Står icke folket i dag, en moderlös skara, kring båren?
Hör du en stämma som ej räknar välgerningar opp?
Saliga skugga, förlåt om Sången blottar din ära:
Sanningen finner jemväl genljud i skuggornas land.
Här ha du slutat allt ren — lik masken som spinner sitt silke:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
